Orange bil för tankarna till regnkläder och gamla flytvästar från Helly Hansen. Kanske var det därför någon fick idén att skapa en kampanjmodell som heter Helly Hansen?
Crossover tänkte jag när jag närmade mig bilen. Som ett mellanting mellan Nissan Qashqai och Citroen C3 Picasso. Stor bil, ganska bred - men baserad på en liten bil à la Clio.
Vad har Captur som Clio inte har?
Mångsidighet. Stora dörrar med stor öppning. Enkel åtkomst för vuxna och barn - speciellt de i barnstolar. Bra innerutrymme. Handskfacket består av en djup låda av den typ du har i köket där det är för mycket plats. Allt jag tittar på och rör vid verkar solidt. Hela interiören ser ut att kunna ta stryk. Skulle barnen spilla eller bli bilsjuka är det betryggande att veta att stolsöverdragen kan dras av och rengöras.
Men även i "min" påkostade modell finns ingen premiumkänsla. Det känns helt enkelt som en billig bil, men med bra design och praktiska lösningar. Utvecklad i Frankrike och tillverkad i Spanien. Priserna börjar på cirka 220 000, vilket gör Captur endast marginellt dyrare än Clio.
När jag satte mig i och justerade sätet märkte jag att jag satt i en typisk latinsk förarställning avsedd för kroppar med korta ben. Tidigare fick typer som jag, som är typiskt nordiska, välja att köra med antingen raka armar eller för kort avstånd till pedalerna. Som tur är är ratten justerbar i längsled, så jag kunde hitta en helt suverän körställning. Jag valde att sitta lite högt för att få bra utsikt över de smala gatorna jag körde igenom.
Bra på vägen
På vägen verkar Captur vara stor. Du sitter högt jämfört med vanliga bilar. Ute på stora vägen märkte jag inte farten. Jag var tvungen att sköta hastighetsmätaren för att inte köra för fort i de övervakade 80-zonerna runt Barcelona. De två översta växlarna i den 5-växlade växellådan är överväxel och tillsammans med 1,5 literns goda vridmoment känns det som att man kör en stor motor. Jag fick kolla att det var de 90 hästarna jag hade fått, och inte 120 HP. En annan faktor som bidrar till storbilskänslan är fjädringen. Den är bekväm, men inte på det sätt som man förknippar med gamla franska bilar. Den rullar mer än Qashqai – precis i linje med vad jag gillar.
Jag är lite skeptisk till högbyggda bilar när det kommer till sidostabilitet, - eller för att uttrycka det på bra norska: Faran för att bilen helt enkelt välter under en "älgmanöver". I en bil som svänger kraftigt, à la Citroen 2 CV, känner du gränserna bättre. Med en modern högbyggd bil är det inte så lätt att känna gränsen utan att testa på en stängd bana. Jag satte in några snäva undanmanövrar på en tydlig vägsträcka för att se till att Captur inte rullar över vid den första undanmanövern.
Stor liten bil
Jag njuter av den stora bilkänslan. Jag sitter högt och har bra överblick. Jag känner att jag tornar upp mig lite över vägen också. Dessutom är bilen fantastisk att titta på. Här i Frankrike känner jag att många kommer att välja Captur nästa gång de byter bil. Särskilt barnfamiljer.
Småbilskänslan kommer först när man öppnar bagageutrymmet. Här finns det inte plats för mycket mer än en kabinresväska och ett par shoppingkassar, - med andra ord lika stora som i vilken liten bil som helst. Den är tvådelad, och utan skiljeplattan får du 377 liter – nästan lika stor bagageutrymme som i Volkswagen Golf – men den är ganska hög, och inte lika lätt att använda. Du kan utöka bagageutrymmet genom att skjuta fram baksätet. Men det kan inte antas att man måste göra en kompromiss. Det ska bara saknas, - bilen är drygt 4 meter lång.
Renaults 1,5 dCI-motor har av många ansetts vara den bästa turbodieseln någonsin. Jag håller inte med. Det som förvånar mig lite är att motorn inte har något distinkt dieselljud. Om inte hyrbilsföretaget hade fäst klistermärken "all over" att det här är en diesel så skulle man lätt kunna tro att man körde en bensinbil. 90 HK ger ingen superacceleration, men vridmomentet på 220 Nm i varvtalsområdet 1750-2500 är jättebra.
I Norge är Captur inte utrustad med den fina dCi-motorn. Istället får du 90 hk från en 0,9-liters 3-cylindrig bensinmotor. Jag har inte testat denna motor ännu. Det är ett intressant alternativ, men jag befarar att det inte ger samma fina ljudbild som dCI-motorn.
säkerhet
Säkerhetsmässigt får Renault Captur medel i B-klassen. Den har marginellt svagare säkerhet än Nissan Qashqai, som också härstammar från Renault. Det som är oroande med NCAP:s mätningar från 2013 är Capturs svaga resultat med hänsyn till whiplash uppmätt i framsätena vid en kollision bakifrån.
ekonomi
Uppgiven bränsleförbrukning på Captur dCI 90 HP är 0,40 i city och 0,34 på motorväg. Det finns mycket låga förbrukningssiffror. Jag kommer att behålla bilen några dagar till så jag har inte kunnat mäta min egen förbrukning men än så länge ser det positivt ut. På köpsidan ligger Captur marginellt över motsvarande Clio, – och det betyder mycket bil för pengarna. Det enda negativa ur ett ekonomiskt perspektiv är att inbytespriserna kan vara något sämre för Renault än storsäljare som Toyota och Volkswagen. Bilar som efterfrågas som nya kommer också att efterfrågas som begagnade.
slutsats
Captur används för närvarande som ett dagligt transportmedel under några fina höstdagar i södra Frankrike. Den framstår som exceptionellt lättkörd. Den går nästan av sig själv. Det fungerar väldigt bra vid stadskörning. Lätt att styra och lätt att parkera. Den klarar motorvägshastigheter bra. Utseendet är tilltalande. Jag skulle nog inte välja den orange färgen. På resande fot i Frankrike och Spanien ser vi flera Capturs i olika färgkombinationer. Min fru föredrar en röd variant med svart tak. Själv skulle jag välja vitt med svart tak.
- Vilken skulle du välja?
Bilder på Renault Captur
Se även:
