Av Curt Fauskanger, gästskribent (text och foto)
Här kommer ytterligare ett nyhetsbrev från Brasilien med lokala VW-historier och händelser. Det här är del 1, och den här gången ska jag skriva en artikel om en ganska speciell biltillverkare i Sydamerika som i folkmun kallas "PUMA".
Vad är egentligen en PUMA?
Puma Automóveis Ltda, eller helt enkelt Puma, är en Volkswagen-baserad specialistsportbil byggd i Brasilien. De strikta brasilianska reglerna som begränsade importen av bilar för att uppmuntra inhemsk bilproduktion ledde till utvecklingen av Puma och andra specialbilar. Tillverkningen startade 1964 med DKW-komponenter, med en övergång till VW-komponenter 1967, då de också köptes upp av VW do Brasil, då under namnet "Vemag".
Puma började som en bandbil, byggd av en italiensk designer och invandrare, Rino Malzoni. Drömmen var att designa och tillverka ett fordon med glasfiberkaross och montera denna kaross på plattformen av en personbil med modifierad motor och chassi för att prestera bättre, men också med en förhöjd finish som skulle vara kompatibel med en sportbil. Prototypen hade en trecylindrig DKW-motor på 986 kubikmeter och vägde 720 kg. Denna bil hade fem segrar på "Autodrom de Interlagos" 1964 och vann huvudloppet under de följande åren. Med denna fantastiska framgång föddes alltså denna tillverkare, först under namnet "Sociedade de Automóveis Lumimari Ltda", skapad av en grupp entusiaster, och bytte sedan namn 1964 till "Puma Veículos e Motores Ltda".
Den första modellen var därför en Puma GT 1966/67, där mycket av bilen var baserad på Karmann Ghia-delar. Men efter att Puma förlorat sin reservdelsleverantör från Vemag, återvände Rino till sin gårdsverkstad och arbetade hårt i nio månader för att bygga ett nytt fordon för att hålla företaget vid liv. Därför använde han ett chassi från Karmann-Ghia och mekanik från VW, och lanserade sitt nya koncept. Detta var en radikalt förbättrad version av den tidigare modellen och fick företaget att växa så mycket att det blev börsnoterat och fordonet exporterades till flera länder!
Redan 1969 gjorde Puma en begränsad upplaga av ett sportchassi, kallat "Puma GT4R", som specialtillverkades endast för att presenteras i tidningen "Quatro Rodas", och endast tre bilar av denna "raritet" tillverkades. Tidningen var en av landets viktigaste inom fordonsområdet, så detta omnämnande upplevdes som mycket viktigt för vägen framåt. 1970 lanserades "GTE" (E för export) och 1971 lanserades "Spyder", som är en cabriolet. Båda var en uppgraderad version av GT med VW-mekanik och motorer. Med detta som bakgrund producerade Puma även lastbilshytter till Chevrolet från 1971, sedan 1976 lanserade sin egen lastbil...
Rino började med designen av ännu en ny bil, ett projekt som kallades "Puma GTO", och senare "Puma GTB" (Grand Tourismo Brasil). Detta nya fordon använde ett Chevrolet-chassi och mekanik, och utvecklades mellan 1970 och 1972. Bilen presenterades på bilmässan 1972, men kom inte ut på marknaden förrän 1974. Därmed avslutades en era i vår bilvärld med VW, till förmån för av drivlinor från Chevrolet Opala, eller Opel som vi känner märket som.
Så, tillbaka till bilen det här reportaget egentligen borde handla om... Jag har haft många roliga dialoger med min kollega, Arcindo Santos, om specialbilar, och gärna VW-baserade, som många modeller av Puma är. Alcindos kärlekshistoria med Puma började i slutet av 70-talet, när han var tonåring i Brasilien. Han hade en stor passion för bilar och på den tiden var det förbjudet att importera bilar för att främja den nationella bilindustrin.
Det fanns bara fyra huvudtillverkare i landet, Volkswagen, Ford, Chevrolet och Fiat, och dessa hade bara ett fåtal föråldrade modeller att erbjuda den brasilianska marknaden. Det var alltså en perfekt miljö för små tillverkare, som bland annat använde VW luftkylda plattformar med fina glasfiberkroppar, varav den mest kända var Puma.
Bilens popularitet ökade framför allt för att den började som racerbil 1964, men också för att produktionen växte snabbare än andra biltillverkare, och den exporterades även till både Europa och USA. Bilkonceptet var väldigt likt de första Porscharna med en bakmonterad luftkyld 4-cylindrig boxermotor och en design tydligt inspirerad av Ferrari Dino. På grund av det korta avståndet mellan axlarna i kombination med den lätta glasfiberkroppen fick man därför en speciell och förbättrad körupplevelse jämfört med konkurrenterna.
I grund och botten fanns det fyra alternativ för marknaden, men i verkligheten bara tre:
– Den spartanska, senare, Rally-versionen är väldigt sällsynt att hitta idag. Den var gjord för racing med lätta kroppar.
– GT (Gran Tourism)
– GTE (Gran Tourism Export)
– GTS (Gran Tourism Spyder) med grundläggande VW 1600 cc motor med dubbla 32 mm förgasare, men man kunde välja flera motorsatser upp till 2100 cc och 40 mm förgasare.
På 90-talet öppnades den brasilianska marknaden och med det kom slutet för de små producenterna. Under de följande åren skrotades de flesta Pumas eller konverterades till "Buggies", och endast ett fåtal hölls av samlare.
Under hela sin ungdom och vidare in i sitt vuxna liv har Alcindo haft många olika vardagsbilar och andra "icke-nödvändiga-att-nämna"-bilar, så jag väljer att hålla mig till fordon/bilar relaterade till VW i en sådan artikel. Intresset för de "riktiga" (så nära man kan komma en VW) bilar började alltså med den han än idag använder som vardagsbil till och från jobbet, en PUMA GTE som var planerad att köpas 2010 (men blev inte färdig förrän 2012, men jag återkommer till det). Han skaffade då en VW Bubble (som i Brasilien kallas "Fusca") som i grunden var en ganska vanlig 1971-modell, med en original 1500-motor. Fusca hade, på egen begäran, ändrats mycket både utvändigt och invändigt till det skick den ser ut på bilderna, helröd, och väldigt stilren! Denna såldes så småningom till förmån för en annan Puma, men med beteckningen GTS där S står för "Spyder" som i cabriolet. Det här var en 1978 års modell med original 1600 motor, och måste nog ses som en väldigt OK sommarbil (som mest är hela året sett med bergenska ögon), men alltså inte så mycket en "Trackday" bil kanske?
Därför införskaffades förstås en annan bil (vi säljer inte bilarna så länge vi har plats i garaget hemma heller). Den här gången gick han för en Puma GT 1972-modell, med en "speciell" 1600-motor designad för racing (~100 hk), och som han använde för backlopp och "Trackdays" på Interlagos SP Raceway, där Puma historien började .
Denna kläddes upp med både rätt fälgar, däck och dekor för uppgiften, samt givetvis rätt körhandskar, vilket säkert ökade prestandan med upp till flera tiondelar. Det här är kanske den bil, i efterhand, han ångrar mest att ha sålt. Det var både en rejäl, tuff och rolig bil, men också en relativt sällsynt utgåva att se i miljön.
Så tillbaka till 2010, där han bestämde sig för att förverkliga denna tonårsdröm om att jaga och äga en Puma GTE till garaget, skulle detta faktiskt visa sig inte vara så lätt som man först trodde. Det tog honom nästan två år att hitta en som var värd att byggas om till sin forna glans. Det här var en GTE från 1979 som han råkade upptäcka parkerad på en gata, där den var till salu. Den var långt ifrån i bra skick, men ändå körbar och möjlig att återställa.
Hans första erfarenhet av nyförvärvet var inte alls lovande. Bilen hämtades hos förra ägaren sent en kväll, och han hade inte kört många meter innan han kände en kraftig vibration, samt att bilen plötsligt ramlade ner på ena sidan. Han stannade genast, och till sin stora förvåning såg han att det vänstra bakhjulet hade lossnat och att alla bultar saknades (av alla dagar...!!!). Att bilen rullade bra de allra första metrarna under kontrollen och testet... och verkade rejäl, måste bara ha berott på en hel del korrosion (som det finns en del av i Brasilien) och annat gammalt kul... Han tog då en bult från vart och ett av de andra tre hjulen och monterade på det fjärde, så att problemet löstes och han kunde halta hem med bilen i ett stycke.
Helgen därpå besiktigades, kontrollerades och tvättades bilen noggrant. Planen var att visa upp nyförvärvet för Pumaklubbens medlemmar. Resan började optimistiskt, men med en relativt brokig och okänd ägar- och servicehistorik upptäcktes en plötslig och dominerande bensinlukt på vägen dit, vilket resulterade i ett ganska snabbt vägstopp. Och, naturligtvis, inte så överraskande upptäckte han en tråkig och massiv bensinläcka, som lätt kunde ha varit bilens sista resa! Lyckligtvis var det ingen brand den här gången, men detta är inte heller ett okänt problem i Norge eftersom bensinkvaliteten hemma, men i det här fallet var det ganska gamla och ruttna bensinslangar. Etanol är också en välkänd, omdebatterad och ständigt återkommande fråga i Norge.
Detta var verkligen ett tydligt tecken på att bilen behövde omedelbar restaurering, men i Brasilien som i resten av världen är det lätt att "man ska bara ta det viktigaste" blir en nästan 3-årig renovering för att få den färdigrestaurerad i skicket den ser ut i idag, och man måste säga att den är riktigt fin!
Hela karossen fick noggrant rätas upp och repareras (glasfiber), vilket i sin tur resulterade i ny färg. Nya stötfångare, ny vindruta, nya fram- och bakljus, korrekta vred/omkopplare och ytterbackspeglar behövde också bytas, samt en totalrenovering av bilens interiör. Rätt säten installerades också, liksom en ny instrumentbräda, nya instrument och diverse andra "stash" monterades. Slutligen byttes även motorn och uppgraderades från 1600 ccm till 1900 ccm, och den här bilen är fortfarande hans mest värdefulla ägodel än i dag.
Det som direkt slår mig när jag skriver den här artikeln; är öga för detaljer och exceptionellt hög kvalitet på de bilar han har ägt, genom en mängd olika VW-modeller. Det ser inte ut som att han har låtit något vara "tillräckligt bra", utan snarare polerad till fingertopparna. DET gillar vi!
Dags för något nytt? Jag har vid olika tillfällen insisterat på att han antingen måste hitta en lika fin bil till mig som hans, eller så måste han sälja denna vackra Puma till mig. Några gånger har kommentarerna slutat med "Jag hugger hellre av foten än att sälja min bebis", men efter att ha slagit lätt på honom varje gång vi träffas i hissen eller i matsalen med "Har du suttit ett pris än?" Har han äntligen satt ett pris på bilen, så han är i farten.
Har jag plats i garaget? Skynda dig. Är jag sugen på en annan brasiliansk skatt? Åh ja!!!
Inlägget har tidigare publicerats i VWACB NEW 2-2022
[
Se även
Bilar från Brasilien
Bilar från Brasilien har länge varit en gömd skatt för Europa. Men nu när världen har krympt, börjar de dyka upp på våra stränder också. Se mer
VWACB – Volkswagen Auto Club Bergen
