Ett välanvänt troll som nu förvaras på Norska Vägmuseet. Taket på denna bil byggdes upp för att ägaren var ovanligt lång, sägs det. Bilen lades undan efter att växellådan/differentialen fastnat längs vägen. Denna kan bli körbar igen - om museet så önskar.
Jag fascineras av entreprenörer. När andra säger: ”Det här är omöjligt!” , går entreprenörerna till verket och motbevisar påståendet. Tja, kanske inte alltid – men de försökte . Det är därför jag fascineras av bilprojektet i Telemark. Bilarna var inga konstiga saker. Inte särskilt vackra, och inte särskilt imponerande ihopskruvade, vad gäller passformen på dörrar, motorhuvar och så vidare. Det som väcker nyfikenhet är historien . Vad hände egentligen? Jag har sett troll utställda på bilmässor flera gånger, – alltid åtföljda av affischer med en text – en liten berättelse – ofta relaterad till en bil, en ägare, en plats. Intressant – men det var långt ifrån hela historien.
"Drömmen om TROLL"
Boken, skriven av Paal Kvamme, är en grundlig dokumentär redogörelse för allt som har med Trollprojektet att göra. Vi får livsberättelsen om Trollbilens grundare, Per Kohl-Larsen, den norsk-tyske professorns son som startade en kaffeplantage i Afrika, gifte sig med en norsk kvinna som han så småningom fick sex barn med, drogs in i kriget mot tysken. sida, tog upp sin familj till Norge, knöt kontakter med en tysk mikrobilskonstruktör och etablerade sig i Lunde i Telemark för att starta produktion av ett norskt bilmärke.
Bokens författare Paal Kvamme har gjort en grundlig research för att kunna förklara hela historien om Trollprojektet. Han har bland annat kontaktat Per Kohl-Larsens ättlingar och andra personer som varit engagerade i Troll under femtiotalet och framåt. Han har spårat dokument och korrespondens mellan Kohl-Larsen, myndigheter, banker med flera. Jag tycker att kontakten mellan Kohl-Larsen och Einar Gerhardsen är särskilt intressant.
Hur norskt var Troll egentligen?
Boken följer Kohl-Larsen till små biltillverkare i efterkrigstidens Tyskland. Bilmärken som sedan länge försvunnit från marknaden – eller som aldrig lyckats etablera sig. En bilentreprenör som börjar med ingenting är beroende av att ha ett kontaktnät för att få tillgång till kunskap och komponenter. Kohl-Larsen, som talade perfekt tyska och kunde tyska manér, hade en stor fördel. Trolls viktigaste partner skulle bli Gutbrod, som bland annat producerade sina egna bilar. Gutbrod Superior var en pytteliten 2-sitsig bil på runt 3,5 meter med nedfällbart tak, likt Fiat 500 och Citroën 2CV. Mellan 1950-54 producerade Gutbrod totalt 7726 Superior-bilar – ett hyfsat antal. Det var från denna modell som Kohl-Larsen skulle leverera drivlina och ram/chassit till Troll. Ramen fick förlängas några centimeter. Allt som återstod var att sträcka ut elsystemet, gjuta glasfiberkarossen, montera fixturer och hjul. I stort sett var detta vad som kunde karakteriseras som norskproducerat.
Kunde Troll ha blivit räddad?
Det är en fråga jag sitter kvar med efter att ha läst boken. Bokens dokumentära framställning lämnar utrymme för egna spekulationer. Kohl-Larsen ansåg att projektet behandlades illa av myndigheterna. Min uppfattning, utifrån boken, är att myndigheternas behandling av Kohl-Larsen och Trollprojektet var som man kunde förvänta sig, - och att det inte fanns något sätt att sätta käppar i hjulen varken från centrala eller lokala myndigheter.
Köptillstånd förbehålls
Kohl-Larsen fick så småningom tillstånd att bygga 200 bilar som kunde säljas utan köptillstånd – endast ett proforma registreringstillstånd från Vägverket behövdes. Det var lite som tydde på att politikerna skulle häva generella restriktioner när det gäller bilköp – även om det gällde norsktillverkade bilar. Att bilförsäljningen inte släpptes ska ha satt stopp för kapitalanskaffningen. Även inom dåtidens bilindustri fanns det inte mycket kapital att skaffa – bara en handfull beställningar. Jag tror att om myndigheterna hade lättat på köparrestriktionerna – gjort ett undantag för norsktillverkade bilar – kanske Kohl-Larsen hade lyckats få investerare ombord.
Inget statligt stöd
Kohl-Larsen ville ha statligt stöd för projektet – en fråga jag också hade ställt mig själv – innan jag läste boken. Intrycket efter att ha läst boken är att projektet knappast skulle ha varit berättigat till sådant stöd. Jag sitter kvar med intrycket att teamet bakom Troll var mycket långt ifrån verkliga produktionsplaner för att bygga och organisera en större fabrik. Vad exakt skulle staten ge stöd till? Dessutom fanns det en hel del tecken på att bilarna var dåligt lämpade för lönsam storskalig produktion?
Fel teknik?
Jag tyckte det var intressant att läsa om affärsmannen Edward Sejerstedt Bødtger som, enligt boken, "ville få Kohl-Larsen att ersätta Gutbrod-maskineriet med en kraftfullare motor från Panhard." På femtiotalet fanns det två "skolor" för att bygga lätta och billiga fordon. Små tvåtaktsmotorer som den tvåcylindriga Gutbrod-motorn, - eller 2-cylindriga, luftkylda boxermotorer av den typ som finns i till exempel 2CV - och i de större Panhards. Båda är enkla och billiga motorkonstruktioner med sina fördelar och nackdelar. En annan intressant information var att Sejerstedt Bødtger hade en agentur för Panhard i Norge genom sitt företag DNA (Det norske Automobilkonsern). Varför fick inte dessa underbara bilar ett bättre fotfäste på 50-talets bilmarknad?
Trollhistorien fortsätter
Alla bilar förklaras i boken. Vad hände med dem och var de är idag. Det gäller alla fyra som tillverkades på fabriken, samt de tre ofärdiga chassin. En av dem användes för att bygga en stor Troll-halvbror baserad på de ursprungliga glasfiberformarna efter att Troll-projektet avbröts. Bilbyggare var telemarkaren Harald Aspheim. Byggde han den finaste trollbilen?
Strävan efter att spåra historien om de återstående bilarna har inneburit problem. På en av bilarna, som just nu finns på norska vägmuseet i Lillehammer, har det inte gått att spåra något chassinummer, även om bilen ska ha fått två olika nummer över tid. Igår läste jag på Trollbokens Facebooksida att ihärdigt detektivarbete äntligen gett resultat. Du kan följa historien vidare på Facebook.
Julklappstips!
Närhelst en eller flera Trollbilar ställs ut någonstans är de "alltid" tätt omgivna av tjattrande gubbar som jag själv. Berättelsen om Troll intresserar många. Drömmen om TROLL handlar om bilhistoria, lokalhistoria, lite norsk historia. Det blev inget industriellt äventyr. Bara en bra historia.
Tack till alla som var med och gjorde Trollbilarna, de som tog hand om dem och de som hjälpte till att förmedla historien!
Fakta
Drömmen om TROLL
Fiasco Publishing
ISBN: 978-82-303-4118-6
120 sidor
Se även
