Drömmen om Troll

Ett välanvänt troll som nu förvaras på Norska Vägmuseet. Taket på denna bil byggdes upp för att ägaren var ovanligt lång, sägs det. Bilen lades undan efter att växellådan/differentialen fastnat längs vägen. Denna kan bli körbar igen - om museet så önskar.

Jag är fascinerad av entreprenörer. När andra säger: "Detta är omöjligt!", går grundarna till jobbet och motbevisar påståendet. Tja, kanske inte alltid – men det gör de försökte. Därför är jag fascinerad av bilprojektet i Telemark. Bilarna var inte de konstiga sakerna. Inte särskilt vackert, och inte särskilt imponerande ihopskruvat, vad gäller passform på dörrar, huvar och liknande. Det som väcker nyfikenhet är Historien. Vad hände egentligen? Jag har sett Troll ställa ut på bilmässor flera gånger, - alltid ackompanjerat av affischer med en text - en liten historia - ofta kopplat till en bil, en ägare, ett ställe. Intressant – men det var långt ifrån det hele berättelsen.

"Drömmen om TROLL"

Boken, skriven av Paal Kvamme, är en grundlig dokumentär redogörelse för allt som har med Trollprojektet att göra. Vi får livsberättelsen om Trollbilens grundare, Per Kohl-Larsen, den norsk-tyske professorns son som startade en kaffeplantage i Afrika, gifte sig med en norsk kvinna som han så småningom fick sex barn med, drogs in i kriget mot tysken. sida, tog upp sin familj till Norge, knöt kontakter med en tysk mikrobilskonstruktör och etablerade sig i Lunde i Telemark för att starta produktion av ett norskt bilmärke.

Bokens författare Paal Kvamme har gjort en grundlig research för att kunna förklara hela historien om Trollprojektet. Han har bland annat kontaktat Per Kohl-Larsens ättlingar och andra personer som varit engagerade i Troll under femtiotalet och framåt. Han har spårat dokument och korrespondens mellan Kohl-Larsen, myndigheter, banker med flera. Jag tycker att kontakten mellan Kohl-Larsen och Einar Gerhardsen är särskilt intressant.

Hur norskt var Troll egentligen?

Boken följer Kohl-Larsen till små biltillverkare i efterkrigstidens Tyskland. Bilmärken som för länge sedan försvunnit från marknaden – eller som aldrig lyckats etablera sig. En bilentreprenör som börjar med två tomma händer är beroende av att ha ett kontaktnät för att få tillgång till kunskap och komponenter. Kohl-Larsen, som talade perfekt tyska och kunde tyska seder, hade en stor fördel. Trolls viktigaste partner skulle vara Gutbrod som bland annat tillverkade sina egna bilar. Gutbrod Superior var en liten 2-sits på runt 3,5 meter med nedrullat tak, som Fiat 500 och Citroen 2CV. Mellan 1950-54 tillverkade Gutbrod totalt 7726 XNUMX Superior-bilar – ett hyfsat antal. Det var från denna modell som Kohl-Larsen skulle få drivlina och ram/chassi levererade till Troll. Ramen fick förlängas några centimeter. Det återstod då bara att sträcka ut elsystemet, gjuta glasfiberkarossen, montera fixturer och hjul. Grovt sett var detta vad som kunde karakteriseras som norskt producerat.

Gutbrod Superior på Wikipedia

Kunde Troll ha blivit räddad?

Det är en fråga jag sitter kvar med efter att ha läst boken. Bokens dokumentära framställning lämnar utrymme för egna spekulationer. Kohl-Larsen ansåg att projektet behandlades illa av myndigheterna. Min uppfattning, utifrån boken, är att myndigheternas behandling av Kohl-Larsen och Trollprojektet var som man kunde förvänta sig, - och att det inte fanns något sätt att sätta käppar i hjulen varken från centrala eller lokala myndigheter.

Köptillstånd förbehålls

Kohl-Larsen fick så småningom tillstånd att bygga 200 bilar som kunde säljas utan köptillstånd – endast ett proforma registreringstillstånd från Vägverket behövdes. Det var lite som tydde på att politikerna skulle häva generella restriktioner när det gäller bilköp – även om det gällde norsktillverkade bilar. Att bilförsäljningen inte släpptes ska ha satt stopp för kapitalanskaffningen. Även inom dåtidens bilindustri fanns det inte mycket kapital att skaffa – bara en handfull beställningar. Jag tror att om myndigheterna hade lättat på köparrestriktionerna – gjort ett undantag för norsktillverkade bilar – kanske Kohl-Larsen hade lyckats få investerare ombord.

Inget statligt stöd

Kohl-Larsen ville ha statligt stöd till projektet – en fråga jag också har ställt mig själv – före jag läste boken. Intrycket efter efter att ha läst boken är att projektet knappast skulle ha haft rätt till sådant stöd. Jag sitter kvar med intrycket att teamet bakom Troll var väldigt långt ifrån riktiga produktionsplaner när det gäller att bygga upp och organisera en större fabrik. Vad ska staten egentligen ge stöd till? Dessutom fanns det ganska många tecken på att bilarna inte lämpade sig för lönsam produktion i stor skala?

Fel teknik?

Jag tyckte det var intressant att läsa om affärsmannen Edward Sejerstedt Bødtger som enligt boken "ville få Kohl-Larsen att ersätta Gutbrodsmaskineriet med en kraftfullare motor från Panhard." På femtiotalet fanns det två "skolor" för att bygga lätta och billiga fordon. Små tvåtaktsmotorer som den tvåcylindriga Gutbrodmotorn, - eller 2-cylindriga, luftkylda boxermotorer av den typ som finns i till exempel 2CV - och i de större Panhards. Båda är enkla och prisvärda motorkonstruktioner med sina fördelar och nackdelar. En annan intressant information var att Sejerstedt Bødtger hade en agentur för Panhard i Norge genom sitt företag DNA (Det norske Automobilkonsern). Varför fick inte dessa härliga bilar bättre fotfäste på 50-talets bilmarknad?

Trollhistorien fortsätter

Alla bilar förklaras i boken. Vad hände med dem och var de är idag. Det gäller alla fyra som tillverkades på fabriken, samt de tre ofärdiga chassin. En av dem användes för att bygga en stor Troll-halvbror baserad på de ursprungliga glasfiberformarna efter att Troll-projektet avbröts. Bilbyggare var telemarkaren Harald Aspheim. Byggde han den finaste trollbilen?

Strävan efter att spåra historien om de återstående bilarna har inneburit problem. På en av bilarna, som just nu finns på norska vägmuseet i Lillehammer, har det inte gått att spåra något chassinummer, även om bilen ska ha fått två olika nummer över tid. Igår läste jag på Trollbokens Facebooksida att ihärdigt detektivarbete äntligen gett resultat. Du kan följa historien vidare på Facebook.

Den magiska boken på Facebook

Julklappstips!

Närhelst en eller flera Trollbilar ställs ut någonstans är de "alltid" tätt omgivna av tjattrande gubbar som jag själv. Berättelsen om Troll intresserar många. Drömmen om TROLL handlar om bilhistoria, lokalhistoria, lite norsk historia. Det blev inget industriellt äventyr. Bara en bra historia.