När Carina gick över till framhjulsdrift kallade Toyota lika gärna bilen för Carina II, – helt enkelt. Och Carina II togs emot med öppna armar, åtminstone i Norge. Den blev snabbt en av bästsäljarna – en typisk familjebil som tävlade mot Ford Sierra, Volkswagen Golf och Toyota Corolla.
Den första Carina II kom hit 1984, men fick en mild ansiktslyftning redan året efter. Den enda synliga förändringen var en ny grill, kanske för att mjuka upp linjerna lite. På 80-talet började konkurrenterna få rundare former, till exempel Ford Sierra 1983 och Opel Kadett 1985. Den första utgåvan av Carina II (internt T150) ersattes efter bara 4 år av en ny modell med rundare former, men heter fortfarande Carina II (intern T170).
Jag tycker att bakdelen av Liftback-versionen inte harmonierar särskilt bra med resten av bilen. Det ser ut som om någon ritat det triangulära fönstret och bakdörren ovanpå en befintlig 4-dörrars version för att spara utvecklingskostnader. Men det var förståeligt nog Liftback-upplagan som sålde bäst i Norge. Detta var den första moderna Toyota mellanklassbilen som vi känner dem.
Carina II har den gamla goda Toyota-kvaliteten. Det är begagnade bilar som bara går och går, och som är nästan omöjliga att döda. När de ändå hamnar i pressen beror det delvis på rost och att få tyckte att det var någon idé att ta hand om Carinas för eftervärlden – ett öde de delar med andra typiska begagnade bilar.
Den första Carina II (T150) börjar bli svår att höja. Jag stötte på ett exemplar häromdagen med 1,8 GLI, en 101 hk insprutningsmotor. Åldern syns tydligt, inte bara i designen, utan även i färgen som bär prägel av att ha stått utomhus utan skötsel i många år.
Varför behåller så få kopior av de mest populära modellerna?
Se även
