Volvo är känt för att göra solida och säkra bilar med konservativa och lite robusta linjer. Men det finns undantag. På senare tid har det varit tre Volvomodeller som sticker ut.

 

Bilen i huvudbilden är konceptmodellen. SCC (Safety Concept Car) som presenterades på bilmässan i Detroit, januari 2001. Syftet var att visa nya säkerhetsdetaljer och en linje som beskrevs som feminin. En Volvo för kvinnor.

 

 

När Volvo presenterade sin nya coupémodell, C30 fem år senare kunde man tydligt se egenskaperna hos den tidigare konceptbilen. Särskilt runt bak, med baklucka i glas och en coupé som smalnar av något inåt runt bakskärmarna. Det får bilen att se potent ut. Fronten är däremot helt och hållet ärvd från S40, V50 og C70 – modellerna byggda på samma plattform som C30. Samma plattform användes även av Ford och Mazda. Volvos ingenjörer var därför inte fria att sätta lösningarna från prototypen i produktion.

 

Så vad missade C30-kunderna?

 
Fönsterpelare som inte blockerar sikten

En av de första sakerna man lade märke till med konceptmodellen var A-stolparna med infällt plexiglas man kan se igenom. Inte speciellt vacker, och förmodligen alldeles för dyr att sätta i produktion. B- och C-pelarna var mycket mer speciella. Från utsidan verkar bilen vara pelarlös eftersom stolparna hade flyttats in i kupén och krökts runt sätena som en vadderad bur istället för att följa fönsterprofilerna. Denna lösning gav bättre sikt från förarsätet.
 
Varning för döda vinkeln, adaptiv farthållare och krockkudde för fotgängare
Volvos utmärkta varningssystem för döda vinkeln överfördes inte till Volvo C30, utan senare modeller. C30 skulle kunna levereras med farthållare, men inte adaptiv. Det kom i senare modeller. Krockkudde för fotgängare blev först tillgänglig i Volvo V40.
 
4 dörrar
Volvo C30 har 4 separata säten, men inga bakdörrar. Utan konceptbilens speciella placering av B- och C-stolparna hade 4 dörrar inte behövts, även om det hade varit möjligt att förse C30 med bakdörrar. Konceptbilens bakdörrar öppnades också bakåt, men bara medan motsvarande framdörr var öppen.

 

Tre specialmodeller

Den mest vågade serietillverkade bilmodellen från Volvo genom tiderna måste vara P1800 ES – ”shooting brake”. I Tyskland kallades den speciella glasdelen "Snövits sarkofag" efter bröderna Grimms saga. Jag läste också nyligen att drottning Margrethe av Danmark har låtit tillverka en glassarkofag för 40 miljoner kronor.
 
Glaspartiet från P1800 ES har delvis förts vidare i två nya generationer. Först till Volvo 480, sedan till Volvo C30, även om det inte finns något som liknar en sarkofag. Även om Volvo 480 och C30 förde över vissa designelement från P1800 ES, kan de knappast betraktas som sanna efterföljare till den legendariska Volvomodellen. Men alla tre modellerna sticker ut från Volvos klassiska, rakt skurna linjer.

Motorisering

C30 kunde levereras med samma motorer som användes i S40 och V50. När modellen dök upp som årsmodell 2007 var diesel mycket prisvärd i Norge – och de allra flesta kunder valde därför dieselmotorer. Populärast var 1,6 litersmotorn – en Ford-motor som Volvo tillverkat själv på sin motorfabrik i Skövde. Fram till 2010 fanns det 16-ventils DOHC-motorer (110hk) – senare 8-ventils SOHC-motorer (114hk). Många ägare av bilar med den första motorserien upplevde därefter problem med kolavlagringar och oljeslam. Bilen på bilderna har en 2.0 liters HDI-motor från PSA med 130 hk. Samma motor gick också i bl.a. Volvo V70 og Ford Mondeo.
 
Dieselmotorn på 130 hästkrafter är ett säkrare val än de tidiga 1.6 liters dieselmotorerna. Dessutom får du ett fenomenalt resultat. HDI-motorn kommer sannolikt inte att orsaka några problem, men växellådan kan orsaka problem. Bilen har en 6-växlad manuell växellåda (M66) som har bytts en gång (används vid 100000 XNUMX km). Det är inte ovanligt att dessa växellådor behöver bytas ut. Vidare har reparationer utförts på ABS-systemet.

 

 
Dieselmotorn hjälper till att få C30 att kännas som en större Volvo. Men i en bil inspirerad av en prototyp med feminina linjer förväntar man sig inte diesel. Om Volvo fortfarande hade tillverkat C30 hade den troligen haft en elektrisk drivlina. Volvo har i flera år använt modellen som ett "försökskanin" för hybrid- och elektriska drivlinor. 2011 presenterade de en elektrisk version av C30 med ett batteripaket på 24 kWh brutto (22,7 netto) och en räckvidd på upp till 150 km. En batteribank var placerad i stället för bensintanken och en i kardantunneln – en lösning som inte stal bagagekapacitet. Under 2011-2012 var kommersiell produktion av elbilar i ett mycket tidigt skede. Volvo planerade aldrig för någon stor produktion av C30 DRIVe Electric.
 

Den här bildkarusellen kräver javascript.

Se även

Volvo SCC gör körningen så mycket säkrare