Byggd av en flygplanstillverkare, styling från 40-talet, 2-taktare eller V4 med styrväxel och frihjul. Hur kunde det vara populärt så länge?
Saab 96 tillverkades mellan 1960 och 1979. Designen härrörde från ett koncept som utvecklades strax efter kriget. Det är otroligt att kroppsformen från 40-talet kunde förbli populär långt in på 70-talet – med hjälp av meriterna från rallybanorna förstås.
Modellhistoria
Saab 96 började med den så kallade trubbiga nosen (blunt nose). Till årsmodell fick den en ny, förlängd front – kallad långnos (lång nos). Det gjorde det möjligt att flytta fram kylaren för att ge bättre kylning. Från 1967 års modell ersattes den 850cc 3-cylindriga tvåtaktaren av en 1,5-liters V4 från Ford 12M. Den producerade 69 hk – ett stort steg från de tidigare 45 hk. Dessutom gav V4:an ett häftigt ljud i Saaben, speciellt på rallybanorna. I 1968 års modell fick Saab en större vindruta. 1970 fick den en ny front igen, första året med fyrkantiga strålkastare, - då som den blå bilen på bilderna. 1974 byttes den blanka grillen ut mot plast, nya strålkastare och nya stötfångarhorn. 1976 fick modellen de stora toady stötfångarna – som i mina ögon såg ut som badplattformar.
Familjebil på 60-talet
Min far ägde en röd långnäsa från 1965 från när den nästan var ny. Den användes som familjebil. Men eftersom han behövde köra över 40 000 km om året i sin officiella egenskap höll inte tvåtaktsmotorn. Han hade därför en tjänstebil (Ford M) vid tillfället. En av tjänstebilarna var en 1970 Ford 12 M 1500 V4 med framhjulsdrift – samma V4 som Saab 96 fick från 1967. När pappa skulle köpa en ny bil 1974 var valet enkelt. Det fick bli en V4 – en helt ny Saab 96. Tillvalsutrustning var en Blaupunkt-radio monterad i handskfackets lock och nackstöd utan dynor. De var formade som runda plastbågar – samma typ som även användes i 99-serien.
Bilen jag lärde mig att köra i
1974 års modell var bilen jag fick lära mig att köra i. Det blev många långa resor. Jag kan inte säga att jag älskade Saab, precis. Jag tyckte att den började se gammal ut (även om den var ny) och att den hade några udda egenskaper. 1974, till exempel, var rattar inte särskilt coola. Den tunna ratten var heller inget att skrika åt. Jag var tvungen att använda all kraft jag hade för att styra den runt parkeringsplatser. Min pappa tipsade mig om att du inte fick vrida på ratten medan bilen stod stilla. När hjulen rör sig är det mycket lättare att vrida på ratten, - och inte minst kommer komponenterna i styrningen att hålla längre.
Saab 96 på vägen
Saab 96 var ingen stor bil, men väl anpassad för långa människor som min pappa och jag. Sätena och sittställningen var ok, även om det tar lite att vänja sig då pedalerna sitter ganska långt till höger. Du satt lite snett när du körde. Jag gillade att bilen gjorde bra framsteg på vintervägar med smala piggar. Jag var aldrig riktigt ett fan av framhjulsdrift. Enligt pappan var det bara att ge den gas ur kurvan, sedan följde resten av bilen efter – men jag kände mig aldrig säker på var gränsen gick. När det inte fanns mer att ge, eller marken inte gav grepp, - understyrde bilen och ville rakt in i skogen. Fast Saabs kända rallyförare Erik Carlsson hamnade nästan alltid på taket när man åkte för fort – inte i skogen.
V4 och frihjul
Ibland saknar jag ljudet från V4:an. Sedan hittar jag lite film tagen med instrumentpanelskamera på YouTube från ett eller annat skogsrally. Det är underbart att höra V4:an i fri utveckling medan gruset haglar in i underredet.
Jag saknar också frihjulet. Min far använde frihjulet maximalt och sparade bensin, dessutom kunde man växla med försiktig hand bara genom att använda gasen - utan koppling. Med lite övning var det lätt att hitta punkten i varvtalsområdet där kopplingslös växling var möjlig. En gång misslyckades transmissionen till kopplingen så att den inte kunde användas. Sedan blev det helt stilla längs vägen. En mekaniker från Vestfold Auto körde sedan bilen problemfritt en mil till återförsäljaren, helt utan koppling!
Under träningen var jag tvungen att köra uten frihjul för att inte skaffa anteckningar. Frihjulet kopplades in och ur genom att vrida en strömbrytare mot torpedväggen under instrumentbrädan.
Häng med på vägen
Jag undrar hur få Saab 96:or som finns kvar med tanke på den stora popularitet den hade. Både pappa och svärfar körde Saab i flera år. De tyckte om att köra bil – och körde mycket.
Om bilderna
Den blå Saaben har observerats på flera platser i Oslo (2019). Den går under namnet "Åke Svensson" och ägs av Anette Nauf. Bilderna är tagna på Fornebu. Den röda 1974-modellen med ombyggd front fotograferades på Hobby Car Day på Hof i Vestfold. Den är till salu (06.06.2020) kl Finn.no - klicka här! Den röda 96 850 Sport är fotograferad under en bilutställning i Fix-hallen, Tønsberg. Den olivgröna är en modell från 1973 fotograferad på Hoftreffet, Hof i Vestfold. Den röda 2-taktaren är fotograferad vid ett senare Hoftreff.
Klicka på en bild för att se den i större format.
Upphovsrättsmeddelande
Se även
