En bit av frans-Norge

I många år har Tofte levt i skuggan av den stora cellulosafabriken som nu jämnats med marken. Då är den lilla staden kvar som en utkant, även om avståndet till Oslo bara är en knapp timme. Förutom parkeringen verkar huvudgatan ha varit oförändrad sedan 1980. Detta gör platsen till en idealisk plats för den årliga veteranbilens dag. Det är en bilträff där gatan stängs av för att ge plats åt gästernas bilar. De omgivande byggnaderna bildar en fin ram för bilarna.

Brett utbud av fordon

Det första jag såg var en röd DeTomaso Pantera bredvid två Wartburgs. Wartburgs var vanliga, puttrade tvåtaktare på 60-talet. Italienska Pantera var det däremot få som hade sett i verkligheten. Det som gör Veteranbilens dag intressant för bilentusiaster är det breda utbudet av fordon. Här kan du faktiskt hitta bilar som inte kommer till bilträffar särskilt ofta – bilar som var vardagsbilar för några decennier sedan. Du kan även hitta bilmärken som inte längre finns, som DeSoto, Studebaker, Borgward och Rambler.

Fina vandringsleder

Ett bra argument för att ta med din finbil till Veteranbilens dag på Tofte i början av september är också de fina vandringslederna - oavsett om du kommer via Filtvedt eller Klokkarstua. Klassiska landsvägar som slingrar sig genom ett lätt kuperat landskap med mycket fint att se längs vägen. Vill du förlänga din resa utanför Hurumlandet kan du ta Drøbakstunneln österut eller bilfärjan över Svelviksundet västerut.

Den här bilen såldes förmodligen aldrig som ny i Norge. När bilarna var nya kunde man bara köpa dem som leksaksbilar. Flera har senare skaffat en riktig Pantera. För närvarande finns det faktiskt 72 De Tomaso Pantera-bilar i Norge. Pantera är utrustad med en Ford V8-motor, centralt placerad bak. Det både låter och går riktigt bra! Men Ford var inte bara en underleverantör – de köpte in sig i företaget och sålde bilarna i USA. Samarbetet varade från 1971 till 1975. Det var troligen oljekrisen som fick Ford att dra sig ur. Efter intrånget fortsatte produktionen i låg volym. Pantera tillverkades egentligen fram till 1993, men gjordes om två gånger 1980 och 1990. Från 1980 som Pantera GT5 och från 1990 som Pantera 90. Bilmärket De Tomaso finns fortfarande kvar. Rättigheterna har förvärvats av ett företag i Hong Kong som bygger bilar i en mycket liten volym för extremt rika människor.

DeTomaso Pantera

Visste du att Opel Manta är uppkallad efter en djävulsskridsko med samma namn? En enorm stingrocka som simmar graciöst runt de stora haven med vingar och svans? 1971 gjorde Mantans vackra utseende ett stort intryck på mig själv och andra unga bilentusiaster. Manta A var, med dagens mått mätt, enkla, bakhjulsdrivna bilar baserade på Opel Ascona A. Bilen på bilden är en 1900 SR som ursprungligen producerade 90 hk. Den registrerades innan de nya skyltarna infördes den 1 april 1971 och är således en tidig upplaga.

Opel för oss som gillade Manta

Vackraste XJ-modellen är utan tvekan denna ursnygga coupévariant utan mittpelare. Den är baserad på XJ med kort hjulbas. Modellen tillverkades fram till 1979. Motoralternativen var en 4,2 liters rak sexa eller en 5,3 liters V12.

Shopping och spotting – Jaguar XJ 5,3 Coupe

Opel använder en bokstav för att ange modellordning. Rekord E är därmed nummer 5 i serien, och den sista modellen under modellnamnet "Rekord". Den sista Rekord var i produktion från 1978 års modell till och med 1986. Den fick ett ansiktslyft för 1983 års modell De två serierna kallas ofta för E1 och E2. Ansiktslyftet innebar en helt ny fram- och baksektion samt nya motorer. Bilen på bilden tillhör E1. Det är sällan man ser en Opel Rekord E i så fint skick. Inte bara är alla Rekorders idag veteranbilar, utan även Opel-klassiker.

Opel Record E

Opel Ascona B 2,0

Opel Ascona B godkänd med 2,2 motor

Opel Ascona

Den var något bredare, något längre och något snabbare än sin föregångare. Ascona B var en bil som stod på mångas önskelistor – och som väcker goda minnen idag. Bland de motorer som levererades till Norge fanns 1,3 S (75 hk), 1,9 S (90 hk). Ascona var systermodellen till den mer sportiga Manta-modellen. Ascona B skulle även kunna levereras med större motorer, såsom 2,0 S (100 hk), 2,0 E med insprutning 110 hk, samt 2,4 E (144 hk). Ascona 400 klarade sig bra i WRC-rallyt med en trimmad version av 2,4-litersmotorn. Asconorna blev populära, både som familjebilar – och senare som ungdomsbilar. Bilarna hade en fantastisk, GM-inspirerad design – och gick bra. Jag har själv kört Ascona 1,9 S när den var relativt ny – och sitter kvar med goda intryck. På vägen levererade den bra i alla grenar. En bil som var lätt att tycka om och som är eftertraktade projekt för ombyggnader. Jag hoppas att många behåller dem original också.

Opel Ascona B

Det fanns ingen riktig "schwung" över Audi förrän Quattro-systemet kom. Det var 1980 och då var det B2 Coupé-karossen som användes i den så kallade "ur-Quattro". Resultaten inom motorsport gav Audi ett lyft upp på statusskalan. Den vackra B2 Coupé är en av de vackraste Audi som någonsin tillverkats. De utgick från sedanmodellens plattform och motorval med framhjulsdrift. B2 Coupé/GT är bilar många vill ha som hobbybil.

Audi 80B2

Deville 3 tillverkades mellan 1965 och 1970, med små kosmetiska förändringar varje år som fick kunderna att byta bil oftare. Motormässigt var V8 det enda valet – 429 V8 (7 liter) fram till 1968, sedan 472 V8 (7,7 liter). En Deville under denna period är cirka 5,7 meter lång, drygt 2 meter bred och väger över 2 ton. Deville kunde levereras som 4 dörrar med pelare, 4 och 2 dörrars Hardtop (utan pelare), samt Cabriolet. Bilen som avbildas är troligen en 1965 års modell.

Cadillac DeVille 3:e generationen

Dolda lampor skapade en tuff front. Så vitt jag vet förekom det ingen regelbunden import av Mercury Cougar till Norge, endast individuell import via privatpersoner. Den första modellgenerationen såldes som årsmodell 1967 till 1970. Mercury Cougar fick samma V8-motorer som Ford Mustang för motsvarande årsmodell. Det gällde bara V8:or – i första hand 289, 302, 351 och 390 kubiktum – men även Fords 7-liters V8 427 och 428 motorer.

Mercury Cougar

Det kom som en överraskning när Ford valde att ersätta sina framgångsrika M-modeller – 17M och 20 M. Den nya Consul och Granada skulle inte bara ersätta M-modellerna utan även de engelska Zephyr och Zodiac. Sett i dagens ögon var det lite som skilde konsul från Granada. Det var utrustningsdetaljer, grill, inredning och krom. I början kunde man välja 2-dörrars Consul Coupé som instegsmodell, eller 4-dörrars sedan och kombi. Övergången mellan 17M/20M och Consul/Granada skedde vid årsskiftet 1971 till 1972. Utifrån registreringsnumret är bilen på bilden en av de allra första Ford Consuls här i landet, registrerad tidigt 1972 och levererad med en 1700 V4-motor från Taunus-serien. Enligt min åsikt är dessa första Coca-Cola-flaskformade bilar de vackraste av alla Consul/Granadas. De är också sällsynta, särskilt med 17M-V4-motorn. Välbevarade bilar!

Ford Granada mk1

Chevrolet Corvette C1 färgmatchad inventering

Jaguar Mk2 2,4

Borgward Isabella Coupe

Borgward Isabella Coupe

Chevrolet Corvette C1
Borgward Isabella – en populär tysk på 1950-talet

Se även

Veteranbilens dag på Tofte