Jag besökte Eight Amcars Club idag för att se åtta bilmärken som inte kunde mäta sig med de tre stora. Det här är inte bara riktiga amerikanska bilar – det är också bilmodeller som mottagits väl i Norge och som många fick uppleva.

Den amerikanska bilindustrin upplevde turbulenta tider på 1950-talet. Efterfrågan på nya bilar var hög och nya modeller utvecklades snabbt. I början av decenniet stod de tre stora bilföretagen GM, Ford och Chrysler för 70 % av produktionen. Vid slutet hade andelen stigit till 94 %. Flera biltillverkare hade ekonomiska problem och förvärvades eller fusionerades med andra tillverkare – och gick så småningom i konkurs. Legendariska bilmärken som DeSoto, Hudson, Nash, Packard, Studebaker, Kaiser, Frazer, Henry J och Willys har försvunnit. Länge verkade det som om bilarna också skulle försvinna.
 

Syftet med Åtta Amcars Club är att ta hand om bilarna från de amerikanska bilmärken som försvann efter kriget. Klubben grundades 1977 av Jack tweetarIdag har 430 bilar tagits om hand och 120 av dessa står utställda i klubbens lokaler i Sørum. En fantastisk byggnad med bilar och en amerikansk diner byggdes med volontärarbete (!) och nästan 4000 volontärtimmar.
 

Det förvånar mig att många av bilarna har norsk historia. I mitt gamla fotoalbum finns en bild på min gammelmormor och hennes vuxna barn som poserar framför en ståtlig, svart bil på gården vid den lilla gården. Länge trodde jag att det var en Chevrolet, men när jag tittade närmare såg jag att det var en Kaiser. Samma bil användes också i den första filmen med "Olsengänget". Bennys bil var en Kaiser – och den står förstås på Eight Amcars Club med Basses barnvagn på taket. Riktig kulturhistoria!
 

Bilen i mitt fotoalbum kördes förmodligen av maken till en av min gammelmormors döttrar. Han arbetade också som chaufför, och jag minns att han körde runt i landet i Bergene Chokladfabrik i en amerikansk skåpbil med upphöjt tak och vitmålad 50-talsgrill. Förmodligen en Ford F-serie.
 
Kulturhistoria handlar om hur människor levde och levde. Gamla hus, möbler, stilar – och bilar är en del av detta. Att bilarna på Eight Amcars Club inkluderar så många norska bilar gör det verkligen till ett stycke kulturhistoria. Jag har pratat med många unga ”Amcar”-frälsta människor som tror att deras förfäder körde runt i Cadillacs och Lincolns. Sanningen är att det var nästan omöjligt att köpa en ny privatbil före 1960, med undantag för taxiägare, läkare och veterinärer. Det fanns några kryphål i regelverket. Bland annat var det möjligt att köpa bilar som var äldre än 3 år. Det är anledningen till att flera av bilarna listas som ”begagnade importerade” efter bara 3 år, vilket faktiskt är fallet för Kaiser-bilen på bilden.
 

Efter att Studebaker slogs samman med Packard 1954 kunde flera modeller med samma ursprung som antingen Studebaker eller Packard ses, som denna Packard Hawk på bilden.
 

Jag har alltid varit fascinerad av Studebaker Champion – där det kan vara svårt att se vad som finns framför och vad som finns bakom. Jag hörde förklaringen idag. Det sägs att designen är inspirerad av Douglas DC3Om man tittar noga kan man se en likhet mellan den bakre delen av biltaket och nospartiet på DC3:an.
 

Se även

eightamcars.no