En bil man skulle kunna tro skulle bli mer populär än den gjorde. Före sin tid och modernare än andra amerikanska bilar, men inte populär bland amerikanska bilköpare.
Det måste ha varit svårt att förutsäga hur bilmarknaden i USA skulle utvecklas omedelbart efter kriget. Men en sak var säker. Eftersom den amerikanska bosättningen och infrastrukturen byggdes på bilismen, skulle alla förr eller senare bli tvungna att skaffa en bil. Under de första åren efter kriget hade bilproduktionen inte riktigt tagit fart, och många människor hade ännu inte fått sin ekonomi på rätt spår igen. Det var denna situation som gjorde Henry J. Kaiser att bygga en "lågkostnadsbil". Det skulle vara billigt att producera, billigt att inköp och billigt att körModellen "Henry J" började säljas 1950 med självbärande kaross, 4-cylindrig Jeep-motor, 3-växlad manuell växellåda och plats för 4 vuxna. Jämfört med andra modeller vid samma tidpunkt var bilarna sparsamt utrustade, utan påkostad krom och ornament. För att ytterligare minska kostnaderna tillverkade de varken bagageutrymme, handskfack eller armstöd – och inte heller möjligheten att öppna bakrutorna.
Bilarna var moderna för sin tid och, som den billigaste bilmodellen på den amerikanska marknaden, var den ett bra alternativ till begagnade bilar. År 1950 bestod den begagnade bilflottan av modeller från före kriget. Trots detta blev bilarna inte särskilt populära. Utvecklingen inom bilindustrin efter kriget hade gått mycket snabbare än väntat. De stora biltillverkarna hade nått full produktion och erbjöd bilar med fokus på V8-motorer, utrymme och lyx – och nya modeller varje år. År 1951 uppgraderades Henry J med en 6-cylindrig motor (också från Willys-Overland, tror jag). Dessutom fick bilarna bagageutrymme, handskfack och mer krom. Sett ur dagens ögon var Henry J en modern bil, men den blev ingen succé. Ett av Kaisers problem var att deras återförsäljarnätverk var begränsat jämfört med de stora biltillverkarna. År 1952 gick Kaiser och Sears därför samman för att sälja bilarna under modellnamnet. Tate genom Sears varuhus över hela USA – en försäljningsmodell som kanske hade fungerat idag. Men 1952 var folk inte redo att köpa en bil i ett köpcentrum.
Henry J i Norge
Det finns ungefär 10 bilar i Norge. EAC (Eight Amcars Club) har som mål att bevara 8 bilmärken som förlorade kampen mot de stora. Alla bilar på bilderna i det här inlägget tillhör klubbens medlemmar. Intressant nog registrerades många av bilarna först i Norge på 1950-talet.
Om bilarna inte hade varit en sådan succé i USA hade de kunnat vara perfekta för Norge. Även om det är svårt att säga, eftersom vanliga människor inte kunde köpa bilar fritt på den tiden. Men flera bilar hittade ändå hit.
Klicka på en bild för att se den i större format.
Upphovsrättsmeddelande
Se även
