Men alltså, - medan vissa fransmän lever och andas för sina bilar, ger andra helt upp. De verkar okunniga om allt som har med bilar att göra. De kör slarvigt och parkerar vart de än vill och verkar inte besväras av en gupp eller två.
Jag har precis varit på höstbesök i Frankrike. Jag har sökt mig till en bilsamling där flera hundra bilentusiaster med och utan bil möts. Jag har även fotat klassiska franska bilar som jag stött på på vägen. Det är inte bara bilarna som jag har studerat, utan också ägarna till dessa fantastiska fordon. Vissa är förstås medvetna om att de driver äkta franska traditioner med vetskapen om att en gammal 2CV eller Renault 4 är något av det coolaste man kan köra i dessa dagar. Men de vackraste bilarna, - de som är helt autentiska, - är de som körs av människor som liftar, omedvetna om de underbara skatter de kör runt.
Kommer du ihåg dessa franska bilar när de var på norska vägar?
Chrysler i Europa har bestått av bland annat engelska Rootes och franska Simca. Denna modell, designad i USA och tillverkad i Frankrike, marknadsfördes som Chrysler 160, Chrylser 180 och Chrysler 2 liter. Inte ett särskilt spännande namn. Bilarna saknade identitet och var nästan osäljbara i Norge trots aktiv marknadsföring. Den sålde dåligt även i sina moderländer Frankrike och Storbritannien. När jag tittar på den här snygga renoverade modellen blir jag förvånad över att den inte blev bättre.
En pontonkropp med stora likheter med 50-talets Mercedes-Benz. Dessa bilar var populära som taxibilar, även i Norge. Även kombibilen var extremt rymlig, speciellt Familale som hade en extra stolsrad. Långt efter att de slutat tillverka 403:an blev den väldigt populär bland marockanska migrantarbetare. Få bilar klarade de afrikanska vägarna bättre än dessa Peugeots.
4 dörrar och 4 meter bil. Uppföljaren till Dauphine hade skarpare och tuffare linjer. Renault 8 var populär inom motorsporten även om jag inte minns att jag sett särskilt många här i Norge. Det fanns flera Simca 1000s däremot. Jag minns Renault 8 som en bil för pensionärer och gamla damer. Men efter att jag byggt mig en Renault 4, insåg jag hur bra Renault 8 verkligen är för hobbyister. Idag står den högt på önskelistan.
Jag tror att den kostade från cirka 30 000 kronor när den kom 1971. Den konkurrerade med bland annat Audi 80, från 1972 och Passat året därpå. Två modeller fanns tillgängliga, en med en 1015 cc-motor och 1220 Club. De är sällsynta att se på vägarna idag, även i Frankrike. Här hemma rostade de säkert bort – men i Frankrike då?
Citroen hade tänkt att Dyane skulle bli efterföljaren till 2CV. Diana var visserligen en lite mer påkostad 2CV, men hade inte samma tilltal till kunder som 2CV. I efterhand kan man nog säga att Dyane aldrig nådde 2CV på coolness-faktorn.
Fotograferad utanför huset där konstnärerna Picasso och Braque utvecklade sin berömda konststil "kubism" redan i början av 1900-talet. Denna Renault är ett nyttofordon och transportmedel. Observera det speciella takräcket. (Ceret)
Även om de var extremt populära, blir det allt mer sällsynt att se en Renault 4 i bra körbart skick. De få som finns väcker uppmärksamhet i positiv bemärkelse. Jag tycker att varje gata blir lite vackrare med en Renault 4 parkerad där.
Jag var tvungen att ta en bild på dessa två numrerade Renault Twingos i samma färg (Anis Yellow). Då är det lätt att se vilken bil du tar, en eller två. Men Twingo, som också fyller 25 år i år, togs aldrig in i Norge. Längs södra Frankrike är de dock fortfarande väldigt populära. De flesta har tillryggalagt flera hundra tusen km, och rullar fortfarande bra.
En annan bil som aldrig importerades till Norge är Mehari, här i färgen Orange Kirghiz. Bilarna är baserade på Citroen Dyane och har en kaross i mjuk plast. I Frankrike är de som kultbilar, men för många är de praktiska och enkla bilar i ljusa färger. De är relativt enkla restaureringsobjekt. Även plasten kan förmodligen bytas ut.