Bilar & Kaffe på Øvrevoll
Evenemanget är en mötesplats för bilägare med skinande nya bilar. Det är också öppet för allmänheten , de av oss som parkerar utomhus och strosar runt bilarna under den relativt korta tid de visas. Vissa tittar under huven, vissa kontrollerar avståndet mellan däcken och hjulhusen, vissa kikar in genom de öppna fönstren.
Det är svårt att peka ut några favoriter. Ett par fina Ferraris, kanske? – eller en Cressida? Det finns fler Ferrarier på vägen än Toyota Cressidas, - som den som mötte oss när vi kom. Jag vet inte hur många Cressidas som finns kvar idag. Den utställda bilen är i alla fall en riktig nostalgipärla!
Ferrari 430 är en "liten" Ferrari, men lika mycket en ordentlig körmaskin
Den har en mittmonterad V8 – inte den V12 som de större Ferraris har. Det här är en Scuderia med kolfiber för lägre vikt, samt att motorn fått en effektökning. Jag tror vi pratar om 510 hk i en bil under 1300 kilo. Trots att modellen har några år bakom sig finns modern elektronik och utrustning.
Det är långt mellan hybridbilarna hos Cars & Coffee
Jag är lite ambivalent till fronten på nya Lexuse. Jag tycker inte att den passar de höga SUV:arna särskilt bra, men denna Lexus RC300h ser fantastisk ut ur denna synvinkel. Grillen ser ut att sluka vägen och ser extra bra ut på en sänkt bil, som den här.
I standard RC300h finns två motorer, – en 2,5-liters bensin som ger 181 hk, och en elmotor som ger 143. Tillsammans går det att få 221 hk och ett vridmoment på 450 Nm. Nybilspriset på toppmodellen med F-Sport är 637 900:- Avgifterna gör det relativt förmånligt att välja hybrid. Och så kan de modifieras till snygga gatubilar, som den här.
Riktiga herrgårdsvagnar
Det är svårt att passera två Volvo Amazon herrgårdsbilar parkerade bredvid varandra. Amazon (121) och 140-serierna fick B20-motorer från årsmodell 1969. De två Amazonerna är en av de allra sista som tillverkats. Jag noterar att de har de breda stålfälgarna. Volvo introducerade termen "herrgårdsbil" som en skandinaviskning av engelskan "Estate car". Ingen annan tillverkare antog denna beteckning. Det finns få 5-dörrars bilar som är mer herrgårdar än dessa två.
Curant än i dag
Häromdagen stötte jag på en bild på en gammal motor på Facebook. Motorn tillhörde ett skogsvrak. Jag slog in serienumret i Google och fann att det var en sexa som hade suttit i en W180, Ponton Mercedes från 50-talet - ingen mindre än 220 S. Motorn användes även i 50-talets finaste Mercedes-minibussar med extra fönster i taket, samt i Unimog. Det finns fortfarande delar på eBay till dessa fina bilar. En bil som idag ser ganska liten ut för att vara en prestigebil. Men på sin tid var den prissatt som en Cadillac.
Fiat 850 Coupé var en vanlig syn på norska vägar
Jag kan dock inte minnas att jag någonsin sett Abarth-versionen. Jag fick inte höra låten av just den här bilen, men jag förväntar mig att den ska låta som en riktig Abarth. Flera 850 ägare eftermonterade på sin tid avgassystem från Abarth för att få rätt ljud. Motorn ger 64 hk jämfört med 47 hk i standardmodellen. Fiat 850 och 850 Coupe har aldrig varit långsamma på vägen. Inte heller i Abarth-utgåvan.
Audis mormor
– ”Hur många ringar finns det?” frågade en kille medan den andra räknade ringarna i DKW-logotypen.
– ”Det är fyra! Har inte Audi också fyra ringar?”
– ”Nej, den måste ha minst fem!” svarade den första killen.
Många har svårt att tro att Audi har sina rötter i DKW. Man talar om prestigemärken, som Horsch och Wanderer, - men den första oberoende Audi-modellen, Audi 60, var visuellt nästan en kopia av DKW AutoUnion F102, som annars delade mekanik med DKW Autounion 1000 "Der Sonderklasse", - som återigen härstammar från F91 – även Sonderklassen. Alla dessa var lätta tvåtaktare med bra köregenskaper.
Och Cressida...?
Tror du att du har sett den här blå japanska bilen förut? Det har du förmodligen. Den visas på TV under dagen, i en reklam för Informationstjänsten 1881. En ung man kör runt på landet och stranden i just denna Cressida i jakt på "sitt livs kvinna". Se reklamen här.
Se även:
